Nytt

Hej!

Från och med nu bloggar jag under namnet omslaget! Ni hittar min blogg här:

www.omslaget.blogspot.com

Kram på er!

Förhinder och förändring

Hallå alla där ute i snöovädret! Jag har varit urusel på att blogga på sistone och det enda jag kan säga till försvar är att livet har puschat på. Dubbelt tentaplugg (lämnade in den ena igår, den andra ska skrivas på lördag), återkommande förkylning och julstädning har kommit emellan. Och så börjar en ny delkurs på onsdag och jag skulle egentligen ha läst fyra böcker men kommer inte hinna läsa någon av dom. Suck. Men jag har ju faktiskt anmält mig själv till den här kursen så jag kämpar vidare. Det brukar lösa sig till slut.

Jag skrev för en tid sedan att jag inteär så nöjd med mitt bloggnamn längre. Det är väl egentligen inte något fel på det men jag skulle vilja ha något som återknyter till hemslöjd lite bättre. Det är ju det jag tycker är så intressant att hålla på med. Var det någon mer än jag som noterade Nobelfestens underhållning förresten? Garnnystan och virkning! Helt fantastiskt faktiskt. Tydligen skulle det symbolisera att man virkade en väv av fred eller något liknande. Så nu har jag bestämt mig för ett bloggnamn, det blir omslaget. Det är ett centralt ord oavsett om du stickar, virkar eller krokar. "Lägg ett omslag runt nålen och stick ner i den bakre maskan..." Jag tror att det kan bli bra och jag hoppas att ni följer med mig till den nya adressen;
www.omslaget.blogspot.com

Ser fram emot att träffa er där! Kram!

Förändring

Förändring är väl bra eller? Erkännas ska faktiskt att jag egentligen inte gillar det, bara ibland. Men om man ska kunna utvecklas så bör man väl kunna förändra sig annars står man ju still, eller hur? Jag har börjat fundera på mitt bloggnamn. Jag gillar det, men jag tror inte att det speglar den jag är längre. Visst, jag gillar att baka och jag gillar att pyssla, men det jag gillar mest är att sy. Att skapa kläder. Det är det jag gillar mest. Och det som är roligast är att sy efter en bild. Att bara se en bild på ett plagg och tänka "Det där kan jag göra själv". Det är en så häftig känsla att bryta ner plagget i beståndsdelar och sedan sätta ihop sin egen version och upptäcka att det blev precis som man tänkte sig. Eller att det inte alls blev som man tänkt sig. Oftast blir det dock ännu bättre.

Men nu skulle jag alltså vilja ha ett bloggnamn som speglade det lite bättre. Jag skriver om det här för att det kanske finns någon därute som har något förslag. Jag har några själv men det är alltid roligt och höra vad andra tycker. Har ni något förslag? Jag är öppen för det mesta.

Nu ska jag sätta mig och läsa Jonas Gardell. Har seminarium om hans böcker "En komikers uppväxt; Ett ufo gör entré" på fredag så det är bäst att jag snabbar på. Men jag får lön för mödan ikväll. Det är stickcafé och det brukar alltid vara mysigt. Så på med myskläder och dyk ner i böckerna!

Bra och dåliga nyheter

Nu har det hänt en del sen sist jag skrev. Jag har både bra och dåliga nyheter. En bra nyhet är att jag har vunnit en jätterolig tävling på Örebro universitet, NSI - Nöjd Student Index. Nu är jag inbjuden till vinnarfika med prisutdelning! Vad jag vann? Ingen aning än, det ska bli en överraskning. En dålig grej är att min förkylning har kommit tillbaka, suck. Så ingen träning och ont i hela kroppen. En annan dålig grej är att jag kuggade tentan, med ett poäng. Känns ju inget vidare kul, bara frustrerande. Men! Jag ska äntligen klippa mig imorgon, det är så efterlängtat! Jag har velat bli av med mitt långa svall jättelänge nu så det ska bli skönt. Slippa riva i tovor på morgonen. Nu måste jag bara leta upp en bild på hur jag vill ha det, tycker att det är mycket lättare då. Kram på er!

Kura gryning

Jag vaknade tidigt idag. Till och med innan solen gick upp. Jag kunde inte sova för jag var så täppt i näsan. Världen är vacker i gryningen.

Jag fick lite adventskänsla imorse, ni vet när man stiger upp tidigt för att äta frukost till julkalendern. Nu är det inte långt kvar men jag var tvungen att tjuvstarta lite. Pettson & Findus och tomtemaskinen är väl egentligen för barn, men jag är uppvuxen med Pettson så det kommer jag nog aldrig att växa ifrån.

Sen var jag ju tvungen att tända lite ljus och så att säga kura gryning. Farmor brukade kura skymning, men idag kurar jag gryning. Hoppas att ni får en skön dag, oavsett om ni jobbar eller är lediga.

Slapphelg innan knoget börjar igen

Jag måste bekänna en sak. Nästan hela min helg har sett ut såhär. Slappa och ta det lugnt. När jag egentligen skulle behövt läsa en hel massa. Men samtidigt har det varit så fruktansvärt skönt att ta det lugnt. Jag hade flängt och farit hela veckan så jag orkade inte. Men imorgon blir det fullt ös igen. Föreläsning på förmiddagen och sen ska jag ge blod och hinna med ett tåg hem så jag kan åka på efterlängtat stickcafé. Vi får se om allt klaffar. Det räcker att tåget eller bussen blir sena så blir det tajt. Jag undrar varför det alltid blir så? Vissa dagar är hur tjorviga som helst och andra går man och slår dank som den värsta latoxen. Kanske beror på dålig planering, vad vet jag. Det ska i alla fall bli skönt när studierna är klara och jag kan fokusera på det jag gillar mest. Den här härliga bloggen och allt pyssel. Jag längtar så jag blir blå i ansiktet.

Vera är färdig!

Nu känns det som att jag har fått saker och ting lite mer under kontroll. En av mina beställningar har blivit klar och levererats. Jag har sytt en docka som skulle heta Vera. Det var väldigt längesedan jag sydde en docka men jag tyckte att hon blev riktigt bra. Jag hade nippran på att sy dockor ett tag och jag har en halv förskoleavdelning hemma med dom. Nåja, kanske en tredjedels, barngrupperna är ju så stora nuförtiden. Mina dockor är helt handgjorda och bara av tvättbart tyg och kläderna kan man ta av och på hur många gånger som helst. De blir också helt unika eftersom utseendet beror på vad jag har hemma i material just för tillfället. Det var kul att ta upp ett handarbete som man inte rört på ett tag och jag tror att skulle jag få fler beställningar skulle jag inte tacka nej. Eller säger jag för mycket nu? Visst ja, jag hade väl något som hette skolarbete också va? 

Restvärme

Jag lånade en så härlig bok på biblioteket häromdagen. "Restvärme" av Anna Braw. Jag har blivit så intresserad av återbruk nu på sistone och den här boken ger tips på vad man kan göra av alla restgarner man får. För det blir ju alltid nystan över när man stickar, eller hur? I alla fall för mig.

Jag föll verkligen för de torgvantar som ni ser på bilden ovan och tror att det få bli mitt nästa projekt. Egentligen har jag ju projekt så det räcker men det felar lite garn och jag har inte råd just nu så jag får försöka sticka av det jag har. Just för detta projekt har jag ett grått mohairgarn som jag hoppas räcker. Jag kanske ska dela upp det på två och väga nystanen? Orkar jag det?

Korgfodral

Jag är så trött att ögonen ramlar ihop på mig snart men jag vill ändå hinna med det här inlägget. Jag fick en fråga för ett tag sedan hur man kan sy ett tygfodral till en korg. Det är bra att ha det om man ska förvara till exempel stickor i den för då kan dom inte få för sig att vandra ut genom något hål eller så. Sedan blir det ju riktigt snyggt också.

Nu var det ett tag sedan jag gjorde den här men i princip tror jag att jag gjorde såhär. Först mäter du ut hur bred och lång din korg är. Sedan måste du lägga till sidorna, alltså de som går upp på korgen. Annars blir det ett lock du syr och inte en korg. Lägg sedan till minst 10 cm på bredden och längden. Det gör inte så mycket om den blir lite stor. Klipp sedan ut din rektangel och fålla runt om, på kortsidorna som sitter mot handtagen på korgen syr du en kanal.

Sedan behöver du två bitar snören eller band. Jag virkade två snoddar av luftmaskor. Dessa trär du i kanalerna i kortsidorna. Sedan lägger du fodralet i korgen och drar samtidigt åt snoddarna så att kanalerna rynkar ihop sig ordentligt och knyter en rosett om handtagen.

Som ni ser kommer det att bli riktigt rynkat, men det hjälper också till att forma tyget efter korgens form. 

Till sist är det bara att drapera tyget snyggt över kanterna på korgen och fylla med det man gillar. Det bästa är ju också att väljer man ett tyg som är maskintvättbart så kan du ju förvara nästan vad som helst i korgen. Vem vet, ett fodral i vaxduk kanske passar dina behov bättre? Vad jag vet går det hyfsat bra att sy i det också.

Återbruk i sin renaste form

Titta vilken skatt jag hittade häromdagen på loppis! Jag som snart ska börja väva, och så finns det färdigklippta trasor att få tag på. Toppen! Sparar enormt med jobb och tar dessutom till vara på det jobb som någon annan gjort, det var liksom inte förgäves. Det måste ändå vara höjden av återbruk. Blir glad varje gång jag ser det. Tack för tipset, du vet vem du är!

Sachertårta åt far

Idag ska vi till morfar och äta släktmiddag. Och eftersom det är Fars dag idag så har jag bakat en Sachertårta dagen till ära. Min mormor bakade ofta den tårtan så det är något som jag har vuxit upp med. Mitt recept ser ut såhär:

150 gram smör

150 gram mörk choklad (jag använde blockchoklad)

2 dl socker

4 ägg

1 1/2 dl mjöl (funkar fint med glutenfritt mjöl)

1/2 tsk bakpulver

1 dl aprikospure

Garnering:

125 gram mörk choklad

ca 2 msk smör

Sätt ugnen på 175 grader. Vispa smör och socker tills det har blandat sig. Vispa i ett ägg i taget. Bryt chokladen i bitar och smält över vattenbad eller i mikron på medelvärme. Tillsätt den smälta chokladen. Blanda mjöl och bakpulver och vänd ner det i smeten. Fyll smeten i en form med ca 22 cm i diameter. Jag brukar klä mina formar med bakpapper men det går lika bra att smöra och bröa en form. Grädda i nedre delen av ugnen i ca 40-50 minuter. Den kan vara lite kladdig i mitten. Ta ut kakan och låt svalna innan du stjälper upp den. Dela den sedan i två delar och bre på aprikospuren, lägg sedan ihop kakan igen. 

Ett tips från mig är att sedan slå in kakan i folie och lägga den i frysen, gärna över natten. Sedan när du har smält chokladen och tillsatt smöret till garneringen så lägger du på den när kakan är frusen. Då är det mycket lättare att få chokladen att stelna. Fast du måste ha lite tempo i arbetet, men det brukar bli riktigt bra. Mitt mönster i chokladen gjorde jag med en gaffel. Kakan är god med en klick vispad grädde.

Ge inte skit, allra minst till dig själv!

Jag blir så fruktansvärt trött och arg på att kvinnor ofta vill racka ner på andra kvinnor. Är det inte meningen att vi ska stötta varandra? Jag menar vilka är det som har makten i världen? Jag skulle vilja skriva kvinnorna med stort utropstecken men det skulle faktiskt inte vara sant. För så ser tyvärr den krassa verkligheten ut, det är männen som styr. Och vad är det bästa maktmedlet av alla? Jo, söndra och härska. Det kan ni väl begripa att de som sitter högst upp på tronen tjänar på att vi som finns under krigar med varandra. Det är ju toppen, då har vi ju inte tid att bekämpa makten. Frid och fröjd och könsmaktssystemet kan kvarstå i all sin odräglighet.

Som ett exempel ska jag ta en artikel jag läste på aftonbladet.se nyss. Jag tänker inte visa någon bild för jag vill inte det, jag vill inte uppmärksamma detta ytterligare i min blogg. Men den handlade om att Katrin Zytomíerska hade uttalat sig väldigt kränkande om SATS nya träningsreklam. Träningsföretaget hade valt att porträttera en kvinna i 30 årsåldern som såg ut som en riktigt kvinna med former som var svettig och osminkad. Kort sagt, hon såg ut som om hon verkligen hade tränat. Detta tyckte KZ var helt absurt. Varför ska träningsföretaget ha med monster och inte vanliga kvinnor och varför fattar inte svenska kvinnor att det endast är normalt att vara smal? Att väga över 55 kg är oansvarigt och äckligt och att dessutom visa en sådan kvinna i en reklam borde vara förbjudet!

Alltså jag blir så arg att jag skulle kunna göra både det ena och det andra om jag någon gång träffade henne. Varför finns det bara ett ideal? Och varför ligger detta ideal så långt ifrån verkligheten? Och varför, VARFÖR?! ska vi kvinnor spä på idealet genom att trakassera varandra?! Sluta! Om vi någonsin ska få lika villkor gentemot män så måste vi ju först skapa lika villkor gentemot oss själva. Alla duger som dom är, och att hävda annat är som att sparka sig själv i magen. Och om ni säger fula saker till er nästa så ska ni inte bli förvånade över när, och jag menar verkligen när, er dotter eller son gör exakt likadant. Eller när era egna tankar om er själva börjar luta åt samma hatiska håll.

Så snälla, nästa gång ni tänker en ful tanke om någon i er närhet, jag vet att det är svårt att låta bli, stanna upp och tänk en extra gång. För ingen förtjänar att tryckas ner. Allra minst av sig själv.

Pyntbegäret pockar på

Okej jag längtar så jag blir grön i ansiktet efter att få börja adventspynta och sätta upp ljus och stjärnor. Så jag kunde inte hålla mig. Ikea hade några mindre ljusslingor som jag inte kunde motstå. Så de får pryda mitt nattduksbord just nu. Det är förmodligen helt förkastligt ur sömnsynpunkt men det struntar jag i. Jag måste få utlopp för mitt pyntbegär på något vis.

Kanelspetsade chokladmuffins

Det här är nog de godaste muffins jag bakat någon gång. Med riktigt mycket choklad och lite kanel. Choklad och kanel är bästa kompisar om ni inte visste det förut. Prova och lägg till lite i ett bakverk ni har choklad i, jag lovar att det lyfter det till nya höjder! Receptet är som följer:

100 gram smör

2 ägg 

2 1/2 dl socker

100 gram mörk blockchoklad

2 dl vetemjöl

1/2 tsk bakpulver

2 msk kakao

1 tsk kanel

1 1/2 tsk vaniljsocker

Hacka chokladen fint. Smält smöret och blanda i chokladen. Rör om tills chokladen smält. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda alla torra ingredienser och tillsätt till äggsmeten. Blanda i smör och chokladblandningen. Ställ muffinsformar i en muffinsplåt och fyll formarna till 3/4. Grädda i ca 10 min på 175 grader i mitten av ugnen. Det gör inget om de är lite kladdiga i mitten. Ta ut plåten och låt svalna. Muffinsen kommer att sjunka ihop lite. Smakar som en blandning mellan muffins och kladdkaka. Kan med fördel ätas med en klick grädde eller glass.

Fortsättning följer

Så har jag överlevt min första höstförkylning, hoppas jag. Det var trist och tråkigt och jobbigt som det alltid är. Men den här gången var det ännu jobbigare för att jag hade tentan att plugga till. Blev det något plugg? Nej, jag orkade inte. Kunde jag sova natten innan tentan? Nej, jag var för nervös. Hopplöst fall kan det tyckas men jag åkte i alla fall in till tentan och skrev ner det kom ihåg. Man vet ju aldrig eller hur? Det blir spännande att se hur det går... Fortsättning följer om den saken.

Just nu njuter jag av att må lite bättre och spåna på en ny klänning. Jag köpte ett mysigt velourtyg (stavas det så?) igår och jag tänkte sy mig en mysig vinterklänning. Kanske kan jag ha den på julafton rent av? Vi får se vad det blir. Det är nästan den delen jag gillar mest, det har jag nog sagt förut, innan tyget är klippt och det kan bli allt möjligt. Kanske därför det är svårt för mig att komma till skott? Jag vill att det ska bli så perfekt och så blir jag besviken när det inte blir det. Man kan liksom inte klippa om? Å andra sidan kan jag ju alltid köpa nytt tyg, men det känns som att jag vill använda det jag har på ett bra sätt. Nåja, vi får se om det blir någon klänning. Vi kan väl säga fortsättning följer på det med.

Min egen bönsoppa

Jag blev så sugen på bönsoppa häromveckan så jag gjorde min egen variant. Jag hackade lök, purjolök, zuccini och paprika och brynte det i smör på medelvärme en stund. Sedan hällde jag på en burk med vita bönor i tomatsås, en buljongtärning och ca 2 matskedar tacokrydda tillsammans med nån dl vatten. Under tiden stekte jag chorizo i slantar bredvid. Tillslut smakade jag av med salt och peppar och lite paprika och hällde i de stekta korvbitarna. Blev riktigt gott, en riktig höstgryta att värma sig med i kylan.

Saffranskaka i toppen

Gissa om jag blev glad igår när jag såg att jag var listad som tredje bästa pysselbloggen på toppen.nu! Det är en sida där läsarna själva får ranka de bloggar som är med. Det kändes jätteroligt att vara uppskattad för det man gör. Det firar vi med ett jättegott recept på Saffranskaka:

Sätt ugnen på 175 grader. Smält 200 gram smör och låt svalna lite. Vispa 2 ägg och 3 dl socker vitt och pösigt. Mortla 1 kuvert saffran med en sockerbit i en mortel. Blanda ner saffranet, det smälta smöret och 1 1/2 dl mjölk i äggsmeten. Blanda 4 dl mjöl med 2 tsk bakpulver och vänd varsamt ner det i smeten. Smörj och bröa en form med löstagbar kant och fyll med smeten. Grädda i nedre delen av ugnen i ca 45 min. Jag gräddade min kaka ganska länge för att jag tycker om när den har frasiga kanter men är mjuk i mitten. Avnjutes gärna med en kopp te och en stickning i gott sällskap. 

Plugg nalkas

Jag får be lite om ursäkt såhär i förväg, men jag kommer nog inte att hinna blogga så mycket den närmaste veckan. Detta på grund av tentaplugg och seminarium och så tror jag att jag har en förkylning på gång. Suck. Men! Det känns i alla fall bra att jag klarade den förra tentan. Med bravur, VG! Känns riktigt kul. Men när ett mål är uppnått så nalkas ett annat. Så nu börjar tentaplugg på hög nivå. Eller nåja, mycket blir det i alla fall. Så jag vill bara att ni ska veta det så att ni inte undrar om det blir lite glest mellan inläggen. Jag skulle vilja hinna med alltihop men jag måste ändå prioritera tentan tycker jag eftersom det blir etter värre att plugga dubbelt om jag inte klarar den. Men några inlägg ska jag nog hinna med! Ha en skön fortsatt vecka.

Kvällsarbete från urtiden

Jaha, det här är en liten glimt av vad jag gjorde igår kväll. Jag har var ju som bekant på stickcafé och där har jag fått förmånen att lära mig väva. Så det här är en varpställning med varp som jag precis varpat. Det var den enda bilden jag hann ta, eller som jag orkade ta, för vi höll på i ett. Vi varpade, förskedade och spände upp varpen. Det var, och nu kommer de som väver varje dag att skratta åt mig, magiskt. Det kändes så urtida på något vis. Eller så var jag bara extra trött igår, jag vet inte.

Inför dessa lärtillfällen har jag jagat böcker på biblioteket. Jag har nog tittat i tjugo olika stycken men den här är bäst enligt mig. Den har tydliga förklaringar vad alla delar är, vad orden betyder och det bästa av allt; det finns bilder på allting! För en människa som jag som nästan bara har bildminne är bilderna oerhört viktiga när jag ska förstå något. Jag kan läsa om hur man gör något hundra gånger men det är inte förrän jag gör det själv eller ser någon annan göra det som jag vet hur man gör.

(Ursäkta att bilderna är lite suddiga, jag hade bara mobilen att ta med).

Ögonblick på Instagram

Nu när jag äntligen har fått en smart telefon som ska förstå lite mera grejer så har jag skaffat Instagram så nu kan ni följa mig även där under namnet elinpysslar. Jag har inte kommit så långt än men jag tycker att det är ett roligt forum. Där kommer nog mycket bilder att hamna som inte riktigt kräver ett helt blogginlägg men som jag gärna vill dela ändå. De här bilderna är lite så. Den första är ur min stickkorg, på min tröja som ligger lite på is just nu. Den andra tog jag i Örebro vid södra station på en bråkdel av alla drivor av kastanjer som finns där. Det kliar i fingrarna varenda dag jag går förbi där att böja mig ner och plocka fickorna fulla. Men då skulle nog folk tro att jag var lite galen, eller?

Hastigt söndagspyssel

Idag blev det lite hastigt söndagspyssel. Jag hade satt mig för att baka en mazarinkaka ur Underbaraclaras vintagepimp och hemmafix, men jag hittade ingen bittermandel så det fick bli vaniljsocker istället. Hoppas att det blir minst lika gott. Sedan ska det ringlas glasyr på också. Kakan ska jag ha till ett stickcafé imorgon. 

Hastigt pyssel fick det bli eftersom vi är bjudna på 10 års kalas idag. Min fina kusin fyller år så vi ska snart ge oss iväg. Jag ska bara (precis som Alfons Åberg, hihi) knäppa på mig kjolen, stjälpa upp kakan och blogga färdigt. Ha en skön söndag!

Saknad och sommarblommor

Idag är en dag som jag önskar att jag kunde spendera med mormor. Jag har nog pratat ganska mycket om henne på sistone, och jag ber om ursäkt om jag är tjatig men jag saknar henne så mycket just nu. Kanske är det för att oktober är en "rosa månad" och många pratar om bröstcancer. Eller så är det bara så att hålet känns extra mycket just nu, jag vet inte.

Fin bild förresten va? Jag tog den häromdagen. Det är helt galet men lupinerna häromkring vill helt enkelt inte ge sig. Jag har sett både ny blad och utslagna blommor. Det är en konstig höst. 

Återbruk av konst

Jag har visst inte talat om att jag har dekorerat min garderob? Jag blev trött på att den var så vit och tråkig så jag bestämde mig för att liva upp den lite.

Jag har tapetserat den ena dörren med sidor ur modemagasin. Jag konsumerar en del tidningar och istället för att bara lämna dem till återvinning (vilket är jättebra, och jag försöker göra det varje gång) så tänkte jag att de finaste sidorna kunde få förgylla mitt sovrum. Vissa av reportagen är nästan som konstverk!

Det var faktiskt inte så svårt. Tapetklistret gjorde jag själv, det kan ni googla fram, och sedan var det ju bara att välja och pussla. Ett tips är att ha någon plast eller vaxduk på då det blir lite kladdigt samt en skalpell och skärbräda för att få raka och jämna kanter på sidorna. Sedan strök jag lim på sidorna och på dörren och limma fast. Försökte att få så lite bubblor som möjligt. Helt perfekt blev det inte men jag är väldigt nöjd Får inspiration nästan dagligen.

Naturens melankoli väcker nya perspektiv

Idag var jag på höstpromenad med en kär vän. Vi tänkte gå en lång bit men den blev inte så lång eftersom vi överraskades lite av regnet.

Dock så fick jag till en hel del fina bilder. Jag måste säga att jag gillar naturen just nu. Den är mitt emellan vacker höstprakt och grå november. Det är precis som om den har slutat låtsas och riktigt vältrar sig i melankoli. Det tilltalar mig.

Jag kan få både bilder som är mustiga och bilder som mest är svartvita. Fast det finns ändå något där.

Det är intressant hur mycket detaljer man börjar lägga märke till när man ser världen genom en kameralins. Konstigt att det inte händer förrän då.

Det ordinära blir plötsligt extraordinärt och man kan bara inte sluta titta och titta och knäppa. 

Hasselnötsbröd som Månadens sötsak

Äntligen har jag ett bidrag till Månadens sötsak! Temat för oktober är FREDAG och den blogg som har kommit på idén är Söta saker. Mitt bidrag blir ett hasselnötsbröd som jag bakade första gången idag faktiskt. Anknytningen till temat blir att jag önskade att jag hade mer tid och ork i slutet av veckan att ställa mig och baka ett gott bröd och laga god mat. Nu låter det här som att jag klagar men det är inte meningen, det är bara lite önsketänkande. 

Såhär gjorde jag mitt bröd:

25 gram jäst

3 1/2 dl ljummet vatten

3 msk olja

1 tsk honung

1 tsk salt

en handfull grovhackade hasselnötter

3 1/2 dl rågsikt

3 1/2 dl vetemjöl

Lös jästen i vattnet. Blanda i alla andra ingredienser och arbeta till en smidig deg. Ev behövs lite mer mjöl. Låt jäsa under bakduk till dubbel storlek ca 40 min. Sätt ugnen på 200 grader. Ta upp degen och vik runt den och forma till ett bröd som får jäsa under bakduk i 15 min på bakpappersklädd plåt. Pensla brödet med ljummet vatten och grädda sedan i ca 40 min i nedre delen av ugnen. Låt svalna på bakgaller. Väldigt gott med lite sylt eller bara som det är.

Rosa boken

Idag fick jag paket med posten. Rosa boken. I den har tio olika personer skrivit sina berättelser om bröstcancer. Om man köper den så skänker man pengar till bröstcancerfonden. Jag har redan läst en historia och jag märker att jag kommer att få ta den i etapper. Men på något vis känns det som att det hjälper. Att jag, på något konstigt vis, kan lätta min egen saknad en smula. Fast det kanske låter som någon form av skadeglädje att må bättre när man läser om andras sorg, jag vet inte. Men jag tror att det kan vara att när man läser om hur andra har det och man känner igen sig i deras situation så känner man sig inte så ensam.

Att bekänna gör oss till människor

Nu ska jag krångla till saker och ting. Jag har precis haft seminarium och vi hade blivit ombedda att välja ut ett kapitel i en viss bok (Konsten att vara sig själv) som bäst representerar den som vi ville vara. Det slutade med att jag valde ett kapitel som handlade om bekännelsehetsen i vårt samhälle. Jag är ju bloggare, jag identifierar mig verkligen med den rollen, så jag tycker faktiskt att det här med att bekänna och rota i oss själva är något som är positivt. Visst låter det lite sjukt? Man skulle ju kunna tycka att det var något dåligt att visa upp hela sin själ för allmänheten och inte ha något som är privat längre och det tycker jag ju också, ibland.

Men. Vissa saker måste man prata om annars blir de något som inte existerar och något som inte existerar kan vem som helst förgripa sig på eftersom ingen tar någon notis om detta. Ta till exempel det här med kvinnlig könsstympning. Laddat eller hur? Men för att få människor medvetna om att detta händer måste man prata och prata igen om det. Det får inte vara något som göms undan och som sker under täcket. Det måste fram i ljuset för att bli något som kan försvinna. Och att man inte pratar om det gör också att de kvinnor som har genomlidit könsstympning blir stigamtiserade och utstötta eftersom det de lever med är något tabubelagt och förbjudet och något vi helst blundar för.

På samma sätt tycker jag att det blir om ungdomar inte får ställa frågor om sex. Jag har inte pratat mycket sex i mitt liv, och ärligt talat tror jag att jag hade mått bättre om jag fått prata mer. Inte att jag är sexuellt hämmad eller så men det är inte förrän i vuxen ålder som jag förstått att de tankar jag haft/har kring sexualitet är något som många brottas med. Det måste kännas okej att prata om sina funderingar kring sex och vilken sexuell läggning man har. För vissa av oss kanske dessa frågor aldrig dyker upp medan andra brottas dagligen. Men betyder det att dessa människor är bekräftelsesjuka och har svårt att hålla tyst? Nej det tycker inte jag, jag tycker att det visar att man är mänsklig och nyfiken. Samt, om vi aldrig pratar om något så existerar det inte, och det vore hemskt att säga att uppskattningsvis hälften av befolkningen på jorden inte existerar.

Nya saker på gamla anor

Nu är mina första vantar i rundkrokning klara! Visst blev dom fina! Jag gillar särskilt mönstret som skapas, det liknar lite en riddarbrynja (och så såld på medeltiden som jag är så är det ju enormt positivt). Nu har jag blött dom och kramat ur dom i en handduk så nu ska de bara torka så kan jag använda dom sen, hurra! Den fråga jag brottas lite med är om jag ska brodera eller nålfilta något på dom, eller om dom är fina som dom är i all sin enkelhet. Handduken som ligger under är en släktklenod. Elsa Wernersson står monogrammet för, jag har fyra stycken och jag tycker dom är superfina.

Nya kurskunskaper

Imorgon ska jag på min sista kursdag i rundkrokning. Ja, visst låter det väldigt annorlunda? Jag ska visa er bilder på det jag gjort under mina kurstimmar. Det är faktiskt riktigt kul och spännande att lära sig en ny hantverksteknik. Jag har gått min kurs här. Varannan måndag är jag på ett annat ställe och lär mig väva. Det är verkligen en hel vetenskap och dom som tror att handarbete bara är kvinnligt tjafs de har verkligen ingen aning om vad de pratar om. Att räkna ut och sätta upp en väv det kräver sin ingenjör. Det kräver räkning, att tänka framåt flera steg och en stor portion tålamod. Och då har jag inte alls kommit långt i min kurs än. Nästa gång är det dessutom min tur att baka kaka. Undrar vad jag ska smälla till med då?

Fredagsmys och kuvösmössor

Åh vad kul ska hon ha trillingar! Jo erkänn att det var lite vad som flög genom era tankar när ni såg bilden. Nåja kanske, kanske inte. Men det kan jag definitivt dementera i alla fall. Nej de här mössorna ska faktiskt till Tanzania i Afrika. Det är nämligen så att i Tanzania har de väldigt begränsat med kuvöser till förtidigt födda barn. De som föds på landsbygden i socioekonomiskt svaga familjer har ofta inte tillgång till en kuvös. Därför är vi en grupp i min by som stickar bomullsmössor, och tillika finns det en grupp kvinnor i Finland som syr små duntäcken. Det är så förstår ni att om dessa barn får en mössa och ett duntäcke så kan de överleva och lika friska som de barn som får ligga i kuvös. Är det inte fantastiskt? Dock finns det vissa restriktioner; mössorna måste vara stickade i rent bomullsgarn, varför? Jo för att i Tanzania finns det ett skadedjur som heter mangoflugan som härjar i all tvätt, vilken de måste stryka bort i väldigt hög temperatur. Och det klarar ju bara bomull av. Nu känns det som att jag talar om det här för att verka duktig men det är mest för att jag tycker det är så häftigt att de här barnen kan klara sig bara med hjälp av dessa enkla hjälpmedel. Och det känns så bra att jag kan bidra.

Och jag kom på att jag skulle delge er detta nu då jag äntligen fått lite tid att sätta mig att sticka efter fredagsplugget. Nu sitter jag och äter lite godis, tittar på nostalgi (läs gamla barnprogram, jag vet jag är lite barnslig av mig), stickar mössor och har tänt några ljus för att få det lite mysigt. Hoppas ni har det lika avslappnat som jag, trevlig helg på er!

Kreativiteten måste få flöda annars stannar jag

Idag läste jag en intressant artikel i SJs tidning kupé. Den handlade om att man måste skapa för att må bra. Om man hämmar sin kreativitet kan det leda till minskad stresstålighet och ökad risk för depression. Tydligen  finns det ett uttryck som heter boreout vilket betyder att om man går en lång tid utan kreativa utmaningar och hjärnan bara har tråkigt så kan man bli utbränd. Precis som man kan bli utbränd av för höga krav. Därför var det viktigt att ge sig själv tid att vara kreativ.

Jag tyckte att det lät väldigt vettigt. Jag vet att när jag gick det sista året på min utbildning så hade jag så mycket att göra att jag ofta kände mig kreativt handikappad. Jag ville pyssla och handarbeta men jag hade helt enkelt inte ork att sätta mig. Det vill jag verkligen inte ska hända igen. Jag insåg då att jag måste arbeta med något kreativt annars fungerar inte jag. Och i och med denna artikel känns det som jag fick det delvis bekräftat.

För visst är det något visst att gör något med händerna? Jag blir alltid lugnare om jag sätter mig och stickar eller virkar en stund. Att metodiskt arbeta sig fram till ett färdigt och påtagligt resultat är honung för själen.

Höstpyssel

Nu har jag inte bloggat på ett tag, det blir nog så ibland. Men idag har jag höstpysslat! Har velat göra något med höstlöv jättelänge nu och när jag gick förbi affären här i byn och hittade massor av kastanjer gjorde jag slag i saken. Plocka kastanjer är mormor för mig. Vi brukade alltid plocka på kyrkogården för där var det ett stort träd som inte så många plockade av. Det roligaste var om man hittade en med det taggiga skalet kvar som man kunde skala själv. Var det till på köpet en riktigt stor en så var lyckan gjord. Jag kan däremot inte komma ihåg att vi gjorde så mycket av dom men det var själva plockandet som var grejen.

Såhär blev i alla fall resultatet idag. Först hade jag nog tänkt en krans, men jag tyckte att det här blev finare. På det här sättet så kommer löven till sin rätt i all sin härlighet. Jag älskar verkligen hösten och utan kastanjer och vackra lönnlöv skulle jag inte fungera.