Min egen bönsoppa

Jag blev så sugen på bönsoppa häromveckan så jag gjorde min egen variant. Jag hackade lök, purjolök, zuccini och paprika och brynte det i smör på medelvärme en stund. Sedan hällde jag på en burk med vita bönor i tomatsås, en buljongtärning och ca 2 matskedar tacokrydda tillsammans med nån dl vatten. Under tiden stekte jag chorizo i slantar bredvid. Tillslut smakade jag av med salt och peppar och lite paprika och hällde i de stekta korvbitarna. Blev riktigt gott, en riktig höstgryta att värma sig med i kylan.

Saffranskaka i toppen

Gissa om jag blev glad igår när jag såg att jag var listad som tredje bästa pysselbloggen på toppen.nu! Det är en sida där läsarna själva får ranka de bloggar som är med. Det kändes jätteroligt att vara uppskattad för det man gör. Det firar vi med ett jättegott recept på Saffranskaka:

Sätt ugnen på 175 grader. Smält 200 gram smör och låt svalna lite. Vispa 2 ägg och 3 dl socker vitt och pösigt. Mortla 1 kuvert saffran med en sockerbit i en mortel. Blanda ner saffranet, det smälta smöret och 1 1/2 dl mjölk i äggsmeten. Blanda 4 dl mjöl med 2 tsk bakpulver och vänd varsamt ner det i smeten. Smörj och bröa en form med löstagbar kant och fyll med smeten. Grädda i nedre delen av ugnen i ca 45 min. Jag gräddade min kaka ganska länge för att jag tycker om när den har frasiga kanter men är mjuk i mitten. Avnjutes gärna med en kopp te och en stickning i gott sällskap. 

Plugg nalkas

Jag får be lite om ursäkt såhär i förväg, men jag kommer nog inte att hinna blogga så mycket den närmaste veckan. Detta på grund av tentaplugg och seminarium och så tror jag att jag har en förkylning på gång. Suck. Men! Det känns i alla fall bra att jag klarade den förra tentan. Med bravur, VG! Känns riktigt kul. Men när ett mål är uppnått så nalkas ett annat. Så nu börjar tentaplugg på hög nivå. Eller nåja, mycket blir det i alla fall. Så jag vill bara att ni ska veta det så att ni inte undrar om det blir lite glest mellan inläggen. Jag skulle vilja hinna med alltihop men jag måste ändå prioritera tentan tycker jag eftersom det blir etter värre att plugga dubbelt om jag inte klarar den. Men några inlägg ska jag nog hinna med! Ha en skön fortsatt vecka.

Kvällsarbete från urtiden

Jaha, det här är en liten glimt av vad jag gjorde igår kväll. Jag har var ju som bekant på stickcafé och där har jag fått förmånen att lära mig väva. Så det här är en varpställning med varp som jag precis varpat. Det var den enda bilden jag hann ta, eller som jag orkade ta, för vi höll på i ett. Vi varpade, förskedade och spände upp varpen. Det var, och nu kommer de som väver varje dag att skratta åt mig, magiskt. Det kändes så urtida på något vis. Eller så var jag bara extra trött igår, jag vet inte.

Inför dessa lärtillfällen har jag jagat böcker på biblioteket. Jag har nog tittat i tjugo olika stycken men den här är bäst enligt mig. Den har tydliga förklaringar vad alla delar är, vad orden betyder och det bästa av allt; det finns bilder på allting! För en människa som jag som nästan bara har bildminne är bilderna oerhört viktiga när jag ska förstå något. Jag kan läsa om hur man gör något hundra gånger men det är inte förrän jag gör det själv eller ser någon annan göra det som jag vet hur man gör.

(Ursäkta att bilderna är lite suddiga, jag hade bara mobilen att ta med).

Ögonblick på Instagram

Nu när jag äntligen har fått en smart telefon som ska förstå lite mera grejer så har jag skaffat Instagram så nu kan ni följa mig även där under namnet elinpysslar. Jag har inte kommit så långt än men jag tycker att det är ett roligt forum. Där kommer nog mycket bilder att hamna som inte riktigt kräver ett helt blogginlägg men som jag gärna vill dela ändå. De här bilderna är lite så. Den första är ur min stickkorg, på min tröja som ligger lite på is just nu. Den andra tog jag i Örebro vid södra station på en bråkdel av alla drivor av kastanjer som finns där. Det kliar i fingrarna varenda dag jag går förbi där att böja mig ner och plocka fickorna fulla. Men då skulle nog folk tro att jag var lite galen, eller?

Hastigt söndagspyssel

Idag blev det lite hastigt söndagspyssel. Jag hade satt mig för att baka en mazarinkaka ur Underbaraclaras vintagepimp och hemmafix, men jag hittade ingen bittermandel så det fick bli vaniljsocker istället. Hoppas att det blir minst lika gott. Sedan ska det ringlas glasyr på också. Kakan ska jag ha till ett stickcafé imorgon. 

Hastigt pyssel fick det bli eftersom vi är bjudna på 10 års kalas idag. Min fina kusin fyller år så vi ska snart ge oss iväg. Jag ska bara (precis som Alfons Åberg, hihi) knäppa på mig kjolen, stjälpa upp kakan och blogga färdigt. Ha en skön söndag!

Saknad och sommarblommor

Idag är en dag som jag önskar att jag kunde spendera med mormor. Jag har nog pratat ganska mycket om henne på sistone, och jag ber om ursäkt om jag är tjatig men jag saknar henne så mycket just nu. Kanske är det för att oktober är en "rosa månad" och många pratar om bröstcancer. Eller så är det bara så att hålet känns extra mycket just nu, jag vet inte.

Fin bild förresten va? Jag tog den häromdagen. Det är helt galet men lupinerna häromkring vill helt enkelt inte ge sig. Jag har sett både ny blad och utslagna blommor. Det är en konstig höst. 

Återbruk av konst

Jag har visst inte talat om att jag har dekorerat min garderob? Jag blev trött på att den var så vit och tråkig så jag bestämde mig för att liva upp den lite.

Jag har tapetserat den ena dörren med sidor ur modemagasin. Jag konsumerar en del tidningar och istället för att bara lämna dem till återvinning (vilket är jättebra, och jag försöker göra det varje gång) så tänkte jag att de finaste sidorna kunde få förgylla mitt sovrum. Vissa av reportagen är nästan som konstverk!

Det var faktiskt inte så svårt. Tapetklistret gjorde jag själv, det kan ni googla fram, och sedan var det ju bara att välja och pussla. Ett tips är att ha någon plast eller vaxduk på då det blir lite kladdigt samt en skalpell och skärbräda för att få raka och jämna kanter på sidorna. Sedan strök jag lim på sidorna och på dörren och limma fast. Försökte att få så lite bubblor som möjligt. Helt perfekt blev det inte men jag är väldigt nöjd Får inspiration nästan dagligen.

Naturens melankoli väcker nya perspektiv

Idag var jag på höstpromenad med en kär vän. Vi tänkte gå en lång bit men den blev inte så lång eftersom vi överraskades lite av regnet.

Dock så fick jag till en hel del fina bilder. Jag måste säga att jag gillar naturen just nu. Den är mitt emellan vacker höstprakt och grå november. Det är precis som om den har slutat låtsas och riktigt vältrar sig i melankoli. Det tilltalar mig.

Jag kan få både bilder som är mustiga och bilder som mest är svartvita. Fast det finns ändå något där.

Det är intressant hur mycket detaljer man börjar lägga märke till när man ser världen genom en kameralins. Konstigt att det inte händer förrän då.

Det ordinära blir plötsligt extraordinärt och man kan bara inte sluta titta och titta och knäppa. 

Hasselnötsbröd som Månadens sötsak

Äntligen har jag ett bidrag till Månadens sötsak! Temat för oktober är FREDAG och den blogg som har kommit på idén är Söta saker. Mitt bidrag blir ett hasselnötsbröd som jag bakade första gången idag faktiskt. Anknytningen till temat blir att jag önskade att jag hade mer tid och ork i slutet av veckan att ställa mig och baka ett gott bröd och laga god mat. Nu låter det här som att jag klagar men det är inte meningen, det är bara lite önsketänkande. 

Såhär gjorde jag mitt bröd:

25 gram jäst

3 1/2 dl ljummet vatten

3 msk olja

1 tsk honung

1 tsk salt

en handfull grovhackade hasselnötter

3 1/2 dl rågsikt

3 1/2 dl vetemjöl

Lös jästen i vattnet. Blanda i alla andra ingredienser och arbeta till en smidig deg. Ev behövs lite mer mjöl. Låt jäsa under bakduk till dubbel storlek ca 40 min. Sätt ugnen på 200 grader. Ta upp degen och vik runt den och forma till ett bröd som får jäsa under bakduk i 15 min på bakpappersklädd plåt. Pensla brödet med ljummet vatten och grädda sedan i ca 40 min i nedre delen av ugnen. Låt svalna på bakgaller. Väldigt gott med lite sylt eller bara som det är.

Rosa boken

Idag fick jag paket med posten. Rosa boken. I den har tio olika personer skrivit sina berättelser om bröstcancer. Om man köper den så skänker man pengar till bröstcancerfonden. Jag har redan läst en historia och jag märker att jag kommer att få ta den i etapper. Men på något vis känns det som att det hjälper. Att jag, på något konstigt vis, kan lätta min egen saknad en smula. Fast det kanske låter som någon form av skadeglädje att må bättre när man läser om andras sorg, jag vet inte. Men jag tror att det kan vara att när man läser om hur andra har det och man känner igen sig i deras situation så känner man sig inte så ensam.

Att bekänna gör oss till människor

Nu ska jag krångla till saker och ting. Jag har precis haft seminarium och vi hade blivit ombedda att välja ut ett kapitel i en viss bok (Konsten att vara sig själv) som bäst representerar den som vi ville vara. Det slutade med att jag valde ett kapitel som handlade om bekännelsehetsen i vårt samhälle. Jag är ju bloggare, jag identifierar mig verkligen med den rollen, så jag tycker faktiskt att det här med att bekänna och rota i oss själva är något som är positivt. Visst låter det lite sjukt? Man skulle ju kunna tycka att det var något dåligt att visa upp hela sin själ för allmänheten och inte ha något som är privat längre och det tycker jag ju också, ibland.

Men. Vissa saker måste man prata om annars blir de något som inte existerar och något som inte existerar kan vem som helst förgripa sig på eftersom ingen tar någon notis om detta. Ta till exempel det här med kvinnlig könsstympning. Laddat eller hur? Men för att få människor medvetna om att detta händer måste man prata och prata igen om det. Det får inte vara något som göms undan och som sker under täcket. Det måste fram i ljuset för att bli något som kan försvinna. Och att man inte pratar om det gör också att de kvinnor som har genomlidit könsstympning blir stigamtiserade och utstötta eftersom det de lever med är något tabubelagt och förbjudet och något vi helst blundar för.

På samma sätt tycker jag att det blir om ungdomar inte får ställa frågor om sex. Jag har inte pratat mycket sex i mitt liv, och ärligt talat tror jag att jag hade mått bättre om jag fått prata mer. Inte att jag är sexuellt hämmad eller så men det är inte förrän i vuxen ålder som jag förstått att de tankar jag haft/har kring sexualitet är något som många brottas med. Det måste kännas okej att prata om sina funderingar kring sex och vilken sexuell läggning man har. För vissa av oss kanske dessa frågor aldrig dyker upp medan andra brottas dagligen. Men betyder det att dessa människor är bekräftelsesjuka och har svårt att hålla tyst? Nej det tycker inte jag, jag tycker att det visar att man är mänsklig och nyfiken. Samt, om vi aldrig pratar om något så existerar det inte, och det vore hemskt att säga att uppskattningsvis hälften av befolkningen på jorden inte existerar.

Nya saker på gamla anor

Nu är mina första vantar i rundkrokning klara! Visst blev dom fina! Jag gillar särskilt mönstret som skapas, det liknar lite en riddarbrynja (och så såld på medeltiden som jag är så är det ju enormt positivt). Nu har jag blött dom och kramat ur dom i en handduk så nu ska de bara torka så kan jag använda dom sen, hurra! Den fråga jag brottas lite med är om jag ska brodera eller nålfilta något på dom, eller om dom är fina som dom är i all sin enkelhet. Handduken som ligger under är en släktklenod. Elsa Wernersson står monogrammet för, jag har fyra stycken och jag tycker dom är superfina.

Nya kurskunskaper

Imorgon ska jag på min sista kursdag i rundkrokning. Ja, visst låter det väldigt annorlunda? Jag ska visa er bilder på det jag gjort under mina kurstimmar. Det är faktiskt riktigt kul och spännande att lära sig en ny hantverksteknik. Jag har gått min kurs här. Varannan måndag är jag på ett annat ställe och lär mig väva. Det är verkligen en hel vetenskap och dom som tror att handarbete bara är kvinnligt tjafs de har verkligen ingen aning om vad de pratar om. Att räkna ut och sätta upp en väv det kräver sin ingenjör. Det kräver räkning, att tänka framåt flera steg och en stor portion tålamod. Och då har jag inte alls kommit långt i min kurs än. Nästa gång är det dessutom min tur att baka kaka. Undrar vad jag ska smälla till med då?

Fredagsmys och kuvösmössor

Åh vad kul ska hon ha trillingar! Jo erkänn att det var lite vad som flög genom era tankar när ni såg bilden. Nåja kanske, kanske inte. Men det kan jag definitivt dementera i alla fall. Nej de här mössorna ska faktiskt till Tanzania i Afrika. Det är nämligen så att i Tanzania har de väldigt begränsat med kuvöser till förtidigt födda barn. De som föds på landsbygden i socioekonomiskt svaga familjer har ofta inte tillgång till en kuvös. Därför är vi en grupp i min by som stickar bomullsmössor, och tillika finns det en grupp kvinnor i Finland som syr små duntäcken. Det är så förstår ni att om dessa barn får en mössa och ett duntäcke så kan de överleva och lika friska som de barn som får ligga i kuvös. Är det inte fantastiskt? Dock finns det vissa restriktioner; mössorna måste vara stickade i rent bomullsgarn, varför? Jo för att i Tanzania finns det ett skadedjur som heter mangoflugan som härjar i all tvätt, vilken de måste stryka bort i väldigt hög temperatur. Och det klarar ju bara bomull av. Nu känns det som att jag talar om det här för att verka duktig men det är mest för att jag tycker det är så häftigt att de här barnen kan klara sig bara med hjälp av dessa enkla hjälpmedel. Och det känns så bra att jag kan bidra.

Och jag kom på att jag skulle delge er detta nu då jag äntligen fått lite tid att sätta mig att sticka efter fredagsplugget. Nu sitter jag och äter lite godis, tittar på nostalgi (läs gamla barnprogram, jag vet jag är lite barnslig av mig), stickar mössor och har tänt några ljus för att få det lite mysigt. Hoppas ni har det lika avslappnat som jag, trevlig helg på er!

Kreativiteten måste få flöda annars stannar jag

Idag läste jag en intressant artikel i SJs tidning kupé. Den handlade om att man måste skapa för att må bra. Om man hämmar sin kreativitet kan det leda till minskad stresstålighet och ökad risk för depression. Tydligen  finns det ett uttryck som heter boreout vilket betyder att om man går en lång tid utan kreativa utmaningar och hjärnan bara har tråkigt så kan man bli utbränd. Precis som man kan bli utbränd av för höga krav. Därför var det viktigt att ge sig själv tid att vara kreativ.

Jag tyckte att det lät väldigt vettigt. Jag vet att när jag gick det sista året på min utbildning så hade jag så mycket att göra att jag ofta kände mig kreativt handikappad. Jag ville pyssla och handarbeta men jag hade helt enkelt inte ork att sätta mig. Det vill jag verkligen inte ska hända igen. Jag insåg då att jag måste arbeta med något kreativt annars fungerar inte jag. Och i och med denna artikel känns det som jag fick det delvis bekräftat.

För visst är det något visst att gör något med händerna? Jag blir alltid lugnare om jag sätter mig och stickar eller virkar en stund. Att metodiskt arbeta sig fram till ett färdigt och påtagligt resultat är honung för själen.

Höstpyssel

Nu har jag inte bloggat på ett tag, det blir nog så ibland. Men idag har jag höstpysslat! Har velat göra något med höstlöv jättelänge nu och när jag gick förbi affären här i byn och hittade massor av kastanjer gjorde jag slag i saken. Plocka kastanjer är mormor för mig. Vi brukade alltid plocka på kyrkogården för där var det ett stort träd som inte så många plockade av. Det roligaste var om man hittade en med det taggiga skalet kvar som man kunde skala själv. Var det till på köpet en riktigt stor en så var lyckan gjord. Jag kan däremot inte komma ihåg att vi gjorde så mycket av dom men det var själva plockandet som var grejen.

Såhär blev i alla fall resultatet idag. Först hade jag nog tänkt en krans, men jag tyckte att det här blev finare. På det här sättet så kommer löven till sin rätt i all sin härlighet. Jag älskar verkligen hösten och utan kastanjer och vackra lönnlöv skulle jag inte fungera. 

Halvvägs

Nu har jag kommit en bit på min kära lusekofta. Mönsterstickningen är klar, så nu stickar jag ränder. De där ränderna gav mig myror i skallen innan jag kom på hur jag skulle sticka dom smidigast. Eftersom jag fortfarande ska sticka med både blått och grått så behövde jag ju kunna föra med mig båda trådarna allteftersom jag stickar så hade jag lite mickel med hur många varv varje rand skulle vara. Men nu tror jag att jag har hittat ett sätt. Kanske. Fortsättning följer...

Jag vill äga mitt eget liv

Jag har precis återupptäckt en så härlig film. "Julie & Julia". Den är helt underbar! För er som inte vet det så handlar den om en två kvinnor som räddar sig själva genom att börja laga mat. Julia lever i Frankrike under efterkrigstiden med sin man och börjar i en avancerad matlagningskurs, bara män, och det ena leder till det andra och hon får tillslut sin bok publicerad. Julie arbetar på kontor med att hjälpa människor att komma tillrätta efter 11/9. Hon tycker att hennes liv suger och för att få något att göra börjar hon blogga. Hon bestämmer sig för att laga sig igenom Julia Childs kokbok, 524 recept på 365 dagar. Och det bästa av allt, det är två sanna historier!

Nu tror ni förstås att jag ska göra likadant, men det tror jag inte att jag ska. Men jag blir så inspirerad. Jag har sån respekt för dessa kvinnor som tog sitt liv i egna händer och gjorde något med det. Det skulle jag också vilja göra. Jag vet bara inte vad det är som stoppar mig. Är jag rädd? Rädd för att misslyckas, eller rädd för att lyckas? Egentligen är det väl bara att sätta igång?

Mina vackra färger

Just nu är det lite kaos hemma i pysselhörnan. Det blir lätt så när jag har annat och tänka på. Sen brukar det dröja ytterligare någon vecka innan jag tar mig i kragen och gör något åt det. Dock kan jag ibland tycka att kaos kan vara fint. Är det för ordnat blir jag nervös, då känns det inte som jag kan göra något utan att röra till det. Bättre då, tycker jag, att ha det lite rörigt från början.

Jag gillar i alla fall färgerna i mitt rum. Jag blir så glad av dom. Det som står på bokhyllan är mest loppisfynd faktiskt. Utom den stora skålen på fot, det är en släktklenod. Den blommiga burken är min lilla skattkammare, den förvarar jag knappar i. Jag minns så väl min farmors knappburk, hon hade inte en så fin som jag har kostat på mig utan en plasthink med lock på, men jag älskade att rota runt i den. Jag sorterade och letade efter udda knappar och fantiserade om vilka plagg knapparna hade tillhört.