Naturens melankoli väcker nya perspektiv

Idag var jag på höstpromenad med en kär vän. Vi tänkte gå en lång bit men den blev inte så lång eftersom vi överraskades lite av regnet.

Dock så fick jag till en hel del fina bilder. Jag måste säga att jag gillar naturen just nu. Den är mitt emellan vacker höstprakt och grå november. Det är precis som om den har slutat låtsas och riktigt vältrar sig i melankoli. Det tilltalar mig.

Jag kan få både bilder som är mustiga och bilder som mest är svartvita. Fast det finns ändå något där.

Det är intressant hur mycket detaljer man börjar lägga märke till när man ser världen genom en kameralins. Konstigt att det inte händer förrän då.

Det ordinära blir plötsligt extraordinärt och man kan bara inte sluta titta och titta och knäppa.