Arbeta mot antingen eller och sprid äpplena

Läste i dagens "Aftonbladet" att det är dags att fråga killarna vad de behöver. Att det var fel att särbehandla tjejerna i skolan och att killarna skulle börja fråga sig själva om det var de som var skurken. Till vadå? Att tjejerna mår dåligt? Att de får förtur? Det är riktigt illa i så fall, jag tycker att tjejer och killar ska behandlas lika och utifrån sina egna förutsättningar. Det är så jag ser på jämställdhet.

Men jämvikt får du inte om du flyttar över fokus från den ena vågskålen till den andra. Jämvikt får du om du kan hantera båda vågskålarna samtidigt. Tio äpplen i den ena skålen men inga i den andra resulterar i en våg som lutar ganska kraftigt. Samma sak händer om du byter skålar, det lutar bara åt ett annat håll. Jämvikt får du först när det ligger fem äpplen i varje vågskål. 

Så är det inte så vi borde se på våra resurser i till exempel skolan? Att sprida dem så jämställt som möjligt? För om min grannes dotter får läxhjälp, vill jag ju absolut att min son ska få samma chans. Men det betyder inte att jag vill att han ska ersätta henne. Är vi verkligen fortfarande på det stadiet att det alltid måste vara antingen eller? Jag trodde att det var jämställdhet mellan könen som eftersträvades, eller har jag fel?

Soppa över lite talang

Lätt lunch är väl bland det bästa som finns? Både lätt att laga och lätt att äta. Idag blev det soppa på frysta grönsaker, lök, grönsaksbuljong, rosmarin, mjölk och vatten. Låt koka en stund och red av med lite maizena. Jättegott! Detta äts förslagsvis till ett bra tv-program, eller till en god bok.

Helgbestyr

I helgen har jag hunnit med en del. I lördags kokade jag äppelmos, vi har så ofantligt mycket äpplen! De ser fula och tråkiga ut i skalet men får man bara bort det är de hur fina som helst. Nästan alla äpplen i bunken gick åt, förutom tre stycken. De är små, så det tog tid att få ihop den mängd jag ville ha. Men vad gör det när man kan lyssna på P1 och lösa världsproblem under tiden?

Resultatet blev som flytande guld. Jag använde mig av syltsocker för jag tycker det är enklast. Då behöver du inte blanda i pektin och citronsyra själv, utan allt finns i sockret. Min sats var på 1,5 kg hackade äpplen och ca 1 kg syltsocker. Fick koka ca 10 minuter och skummades väl. Häll upp i varma, rena burkar.

Sedan hann jag med och göra klart mitt lapptäcke också. Jag använde en fleecefilt från IKEA som baksida. Efter att jag vändsytt täcket sydde jag för hand med stora stygn för att hålla delarna på plats. Jag tyckte att det blev fint.

Sist måste jag visa min fina vimpel som jag har sytt också. Det livar verkligen upp i rummet och ger lite tivoli-känsla. Vid det här kortet satt den över sängen, men nu har jag hängt upp ett tyg där så nu sitter den över garderobsdörren. Härligt att den är så flyttbar.

Tvivlet får mig att växa

Jag har en tendens att alltid tro det värsta. Men jag försöker alltid maskera det när jag pratar med andra. In i det sista försöker jag låta lugn och samlad och som om det nya och okända inte påverkar mig. Men inombords kan jag ha både fjärilar och kramp i magen och tankarna går på högspinn; Okej vad ska hända nu? Hur kommer den här situationen att se ut och kommer jag kunna klara det? 

Det är ganska jobbigt faktiskt, särskilt som jag har en mage som tenderar att hetsa upp sig och göra ont vid minsta lilla stress. Men efteråt är jag nästan alltid glad att jag har reagerat som jag gjorde, med vissa undantag. För de här tankarna får mig att vara på alerten och inte missa viktigt information, vilket jag tror att jag skulle om jag bara lutade mig tillbaka och andades djupt. 

För den här nervositeten och ifrågasättningen är ju ändå en del av den jag är idag. Om jag hade arbetat bort den så skulle jag ju inte vara Elin. Ibland är det kanske bra att tvivla på sig själv, känna att man klarar av det ändå, och sedan växa utifrån den erfarenheten. Om du inte tvivlar utan redan vet att du klarar allt, hur ska du då växa som människa? Varifrån kommer isåfall alla nya erfarenheter ifrån? Jag tycker att själva kärnan att vara människa handlar om att du ska lära dig av både dina positiva och negativa handlingar och om du då inte kan tvivla på dig själv, hur ska du då växa som människa?

Sluta använd pojkdockorna med peruk och lär er hur kvinnokroppen ser ut

Lindex

Cubus

Visst är dom snygga? Vackra kläder, fin hy och det mest viktiga av allt. Inga, inte en tillstymmelse av, kvinnliga former. Vilken tur, det vore verkligen synd om hon hade lite rumpa och lår och gud förbjude att man skulle ha större bröst än en liten A-kupa för då passar ju inte linnet i barnstorlek! 

Att det aldrig slutar. Jag hatar numera att gå i affärer. Jag brukade tycka att det var riktigt rolig förut, men nu är jag less på det. Jag ser inte ut som en pojke, jag kommer aldrig se ut som pojke och jag vill faktiskt inte det heller. Hur ska jag kunna hitta roliga och sköna kläder när alla är sydda till pojkkroppar med peruk på? Jag fattar inte, vet inte designers hur en kvinnlig kropp ser ut? Är det här det nya kvinnoförtrycket? Är det meningen att vi ska känna oss underlägsna när vi går i affärer och köpa dyra gymkort och lägga vår dyrbara fritid på att köra bodypump istället för att tillbringa den med familjen och därigenom blir ännu mer stressade..?

Visst, jag tränar också, men om jag ska kunna se ut som på bilderna ovan så får jag sluta äta allt annat än selleri och hett vatten och träna tre timmar om dagen. Men det är ingen bantningsmetod, det är självsvält och det brukar rubriceras som anorexi, eller det lite mer moderna ortorexi. Och då kommer jag inom en snar framtid att även behöva offra dyrbar fritid och dyra pengar hos en psykolog. Det är totalt ologiskt. 

Pluggstart med brödbak och pinsamheter

Jaha, så har plugget satt igång igen då. Fast det är riktigt skönt. Och det känns som ett väldigt roligt och intressant ämne, Socialpsykologi. Något som alla, hela tiden, praktiserar. 

Lata dagar blir det inte på ett tag, även om det inte kommer att bli en jättetung arbetsbörda.

Men trots det måste man hinna med lite hemmafix. Bakat har jag inte gjort på evigheter. Det blev russinbullar med äpple, russin, pecannötter och solrosfrön. Smält 35 gram smör och blanda i 3 dl mjölk, 1/2 dl sirap, 1 tsk salt och 1 tsk kardemumma. Värm degvätskan till fingerjummet. Smula 50 gram jäst i en bunke och lös den med vätskan. Blanda i 1/2 dl av vardera russin, tärnat äpple, solrosfrön och hackade pecannötter. Blanda i ca 8 dl rågsikt lite pö om pö tills du har en smidig deg. Låt jäsa en halvtimme. Rulla ut till en rulle och dela i tolv bitar. Vänd dom lätt i rågsikt och lägg på en plåt med papper och jäs under duk i 30 minuter. Sätt under tiden ugnen på 225 grader. Grädda bullarna i ca 10 minuter. Blev jättegoda!

Till sist måste jag bara tipsa om en otroligt rolig bok jag precis läste klart. Sophie Kinsella "Nya kontakter". Kinsella är en av mina favoritförfatter och ni som är lite insatta vet att hon har sin "Shopaholic"-serie som är hysteriskt rolig. Om man tycker om att skratta och klarar av att läsa om pinsamma situationer så ska man absolut läsa Sophie Kinsella.