måndag 15 oktober 2012

Att bekänna gör oss till människor

Nu ska jag krångla till saker och ting. Jag har precis haft seminarium och vi hade blivit ombedda att välja ut ett kapitel i en viss bok (Konsten att vara sig själv) som bäst representerar den som vi ville vara. Det slutade med att jag valde ett kapitel som handlade om bekännelsehetsen i vårt samhälle. Jag är ju bloggare, jag identifierar mig verkligen med den rollen, så jag tycker faktiskt att det här med att bekänna och rota i oss själva är något som är positivt. Visst låter det lite sjukt? Man skulle ju kunna tycka att det var något dåligt att visa upp hela sin själ för allmänheten och inte ha något som är privat längre och det tycker jag ju också, ibland.

Men. Vissa saker måste man prata om annars blir de något som inte existerar och något som inte existerar kan vem som helst förgripa sig på eftersom ingen tar någon notis om detta. Ta till exempel det här med kvinnlig könsstympning. Laddat eller hur? Men för att få människor medvetna om att detta händer måste man prata och prata igen om det. Det får inte vara något som göms undan och som sker under täcket. Det måste fram i ljuset för att bli något som kan försvinna. Och att man inte pratar om det gör också att de kvinnor som har genomlidit könsstympning blir stigamtiserade och utstötta eftersom det de lever med är något tabubelagt och förbjudet och något vi helst blundar för.

På samma sätt tycker jag att det blir om ungdomar inte får ställa frågor om sex. Jag har inte pratat mycket sex i mitt liv, och ärligt talat tror jag att jag hade mått bättre om jag fått prata mer. Inte att jag är sexuellt hämmad eller så men det är inte förrän i vuxen ålder som jag förstått att de tankar jag haft/har kring sexualitet är något som många brottas med. Det måste kännas okej att prata om sina funderingar kring sex och vilken sexuell läggning man har. För vissa av oss kanske dessa frågor aldrig dyker upp medan andra brottas dagligen. Men betyder det att dessa människor är bekräftelsesjuka och har svårt att hålla tyst? Nej det tycker inte jag, jag tycker att det visar att man är mänsklig och nyfiken. Samt, om vi aldrig pratar om något så existerar det inte, och det vore hemskt att säga att uppskattningsvis hälften av befolkningen på jorden inte existerar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar