Stolts jungfru på Backgatan

Som en kär före detta klasskompis sa igår; "En era är till ända". För det är så det känns, jag är klar med mina tre år på hälsoutvecklarprogrammet. Inga mer studier i etik eller folkhälsa, inga mer skrattfyllda fikastunder, inga mer glada grupparbeten... snyft. Men det är också slut på allt det tråkiga, lärare som missförstår ens arbeten, ingen mer argumentation på beställning och inga mer underkända tentor. Nåja, fram till i höst i alla fall. För såklart kan jag inte hålla mig ifrån universitetet. Då blir det socialpsykologi. Men det kommer inte att bli samma sak. Inte samma klass och inte samma trygghet. Det känns inte så åtminstone.

Men sen kan jag inte låta bli och tänka på allt annat som hänt under utbildningen. Som att jag förlorade min mormor. Min bästa vän i hela världen. Hon blev besegrad av cancern under mitt första år på programmet. Dagen innan vårterminen skulle börja och det var så nära att jag bara sket i alltihop. Men det gjorde jag inte, jag klarade det. Jag klarade det faktiskt. Fan vad stolt jag är över mig själv. 

Däckad i värmeböljan

Idag blev en sån där dag som man aldrig räknar med i planeringen. Min lingonvecka började idag och jag hade inte tänkt att den skulle börja förrän om ett par dagar, men nu blev jag helt däckad. Dels för att magvärken var så svår så man skulle kunna gråta åt det, men också för jag var dödstrött efter flera nätters dålig sömn plus 25 graders värme. Missförstå mig rätt nu, jag tycker om värme, men tillsammans med mensvärk är det nästan outhärdligt. Nåja, jag kan trösta mig med att jag inte behövde vara i skolan idag och att det är bättre imorgon.

Nostalgitripp

Här kommer ett litet tips som egentligen är ganska gammalt. Men dom sänder just nu Eva & Adam i repris på svt. Gud, vad jag tittade på det när jag gick i skolan. Och nu när jag tittar på det igen så känner jag igen mig, inte bara för att jag har sett det förut, utan för att det faktiskt var sådär. Med diskon och kläder och killar. Och vad bästa kompisen var viktig. Och musiken! Så om ni saknar lite nostalgi, kika in på svtplay och dröm er tillbaka. Och det bästa av allt, ingen reklam!

Supertanter

Jag lånade en så härlig bok på biblioteket här i veckan. "Supertanten" av Elin Ek. Den var jättemysig med recept och handarbete och roliga serier och en massa bra tips. Kanske låter lite tantigt men vill man leva klimatsmart och ekonomiskt idag så finns det mycket och hämta från äldre generationer. Jag är nog lite tant, sparar på det mesta och vill att alla ska göra rätt för sig. Det mesta jag kan inom sömnad och bakning lärde jag mig av mormor och farmor. Ena riktiga supertanter var det!

(Om ni är intresserade av boken kan ni provläsa här)

Bakluckeloppis och veteranbilar

Imorgon ska jag sälja fika på Finnerödja hembygdsgård. Det vankas bakluckeloppis och veteranbil utställning. Det brukar vara jättetrevligt med glada fikaköpare och diverse fynd. Kom gärna förbi en sväng om ni har en stund över! Hembakat fika och en pratstund med lilla mig. 

(bilden kommer från hembygdsgårdens hemsida som ni hittar här)

Ljuspunkten

Just nu är det mycket och göra. Jag har två pm som ska in, varav det ena är i grupp och ska in på måndag. Det andra ska in följande måndag. Dessutom ska jag och en studiekompis träffa en styrgrupp i ett projekt som vi har värderat, vilket ska bli jättekul. Följden av detta blir dock att mitt rum ser ut som någon gått bärsäkargång där inne. Vilket i och för sig stämmer eftersom jag gör det typ varje morgon på jakt efter det jag ska ha på mig eller packa... Det enda som fortfarande ser snyggt och prydligt ut är mina krukväxter, de växer och frodas. Och de får mig att längta efter lata lediga dagar när jag äntligen kan få snyggt i röran.

Storstadsäventyr

I måndags var jag i Stockholm med Mamma och syrran. Det var födelsedag och vi kände att vi ville hitta på något kul.

Först gick vi på stan och kollade i alla möjliga affärer som vi annars aldrig ser röken av hemma.

Sen gick vi på konditori Vetekatten och smaskade i oss en massa gott födelsedagsfika. Låt er inte luras av att bakelserna står vid olika platser, vi käkade friskt från varandras tallrikar.

Sen jagade vi runt i ännu fler affärer efter bland annat baddräkter och examensklänningar. 

Innan det var dags att ta tåget hem igen. Trötta men glada.

Färdig

Äntligen klar med mitt PM! Känns så himla skönt! Nu får det bli slapp en stund innan jag tar itu med syrrans födelsedagstårta. Hon har önskat sig en Pavlova och jag är lite smått nervös eftersom jag aldrig har gjort en sån förut. Wish me luck!

Bland papper och band

Ikväll roade jag mig med att slå in syrrans paket. Eftersom jag tycker att det är så roligt med pyssel får jag oftast slå in familjens paket, så även denna gång. Den här gången valde jag att göra dom som i en serie så att alla skulle matcha varandra. Jag ville att det skulle vara lite extra snyggt eftersom födelsedagsbarnet fyller 15! 

Papprena kommer från Panduro och Lagerhaus.

Skrivlust och målbild

Ja nu har jag äntligen fått tag på ett ex! Och det är precis så bra som jag trodde att det skulle vara. Jag har varit dödstrött på sistone både på grund av en hög arbetsbörda men också för att jag inte riktigt vet vad jag vill med min utbildning. Jag tycker om min utbildning det är inte det, men den är så bred så jag känner att jag behöver nischa mig lite. Innan har jag inte haft en speciell riktning men i och med detta magasin har jag nog bestämt mig. Jag vill arbeta med tjejers kroppsuppfattningar. Hur de ska få en mer positiv uppfattning och hur samhället ska arbeta för ett mer sunt kroppsideal. Så nu har jag helt plötsligt skrivlust igen. Det är otroligt vad allt går lättare bara man har ett mål att arbeta efter.

Min mormor sa alltid

Alltså är jag klantskalle nummer ett eller? Min mormor brukade säga; "Om man inte har arbete så skaffar man sig!" Och så rätt hon hade då. Igår satt jag i skolans datasal och skrev på mitt PM som ska in på måndag klockan 10. Jag var redigt trött men ändå nöjd för jag började skönja slutet på det. Så slog klockan tid-att-bege-sig-mot-bussen-tid, så jag samlade ihop mina pryttlar och skyndade iväg. UTAN att dra ur usb-stickan ur datorn och UTAN att lägga ner den i väskan. Ja, precis, mitt PM var på den stickan...

Pust.

Detta svävade jag dock lycklig ovetenskap om hela igår kväll och hela natten tills jag sitter bekvämt på tåget in i morse. DÅ upptäcker jag det som är varje students mardröm. Usb-minnet ligger inte i pennfacket i väskan, det är borta. Väl framme på skolan springer (nästan) jag till datasalen och kollar varje dator två gånger och lyfter på varje tangentbord. Finns förstås ingenting.

Stön.

Min mormor brukade säga en annan sak också som alltid klingar i mina öron vid dylika tillfällen. "Allt som inte är stulet kommer fram!" Men den här gången mormor tror jag inte att det gör det. Jag vill inte dra den slutsatsen men jag kan inte låta bli. Jag får helt enkelt försöka att tänka lite mer på vad jag gör istället för vad jag ska göra.

Rösta för medborgarinflytande

Nu ska jag snart iväg på något jag aldrig skulle ha intresserat mig för innan jag gick den här utbildningen. Men just nu tycker jag att det nästan inte finns något viktigare än medborgarinflytande. Så vi får väl se om politikerna lyssnar eller vad som händer. Men vad som än händer ska det bli riktigt intressant.

Kryddiga bönor

Idag gjorde jag en improviserad bönsoppa till lunch. Jag hackade en schalottenlök och en morot och stekte i smör. Sen hällde jag i en burk vita bönor i tomatsås, en tetra kidneybönor och lite vatten. Sen kryddade jag med några skedar tacokrydda, paprika, salt, peppar och en halv hönsbuljongtärning. Låt puttra en stund och servera med majschips brutna i bitar. Njut!

Inte utan mina converse

Jag skulle nog kunna ha converse till allt. Jeans, kjol, klänning, kostym. Jag känner att när jag inte har ett par i garderoben så saknas det något. Knäppt nog känner jag mig inte hel utan dom.

I lågornas sken

Bild från Valborgsfirandet här i byn. Lite sent kanske ni tycker, men jag kom just på att valborg är lite av en milstolpe varje år för mig. Det är liksom då jag känner att det har gott ett år och jag ser mig omkring på alla andra för att upptäcka eventuella förlovningsringar eller barnvagnar. Man borde väl tycka att nyår borde vara så men inte för mig. Kanske är det lågornas mystiska sken som inverkar på mig, eller så älskar jag helt enkelt våren.

Rikt liv

Häromkvällen var jag och tittade vid sjön vi har några kilometer bort. Det var lågvatten just nu eftersom de brukar släppa ut vatten lite titt som tätt. Även fast det är långt kvar tills man kan bada (åtminstone innan jag tycker det är skönt) så får den här naturen mig att känna mig så rik. Jag har ett rikt liv.

Feminismen måste lära sig att skratta

De här bilderna kommer från Isabella Löwengrips blogg. Inlägget handlar om att Linda Skugge kritiserar Isabellas nya omslag på tidningen Egoboost i Aftonbladet (som du kan läsa här). Det nya numret handlar om att tjejer ska vara stolta över sina kroppar oavsett vilken storlek eller utseende kroppen har. Kritiken består i att hur unga tjejer ska kunna vara stolta över sina kroppar när bilden på Isabella är så "porrig" och "utseendefixerad". Skugge menar istället att bilder som marknadsförs till unga tjejer bör se ut som den bilden på henne. I lysrörsljus, framifrån och absolut inte anspela sexuellt. Tjejer bör tänka på vad som är i knoppen istället för vad som händer med kroppen.

Detta får mig att undra; Måste feminism alltid vara osexigt och allvarligt? Personligen tycker jag att det får feminism att låta supertråkigt. Att jag är nöjd med min kropp beror en hel på att jag känner mig sensuell och gillar att se och ta på min egen kropp. Men om jag endast ska bry mig om en liten del (huvudet) så ignorerar jag ju resten av kroppen. Och om man ignorerar något så kan ju vad som helst hända. Då kanske jag hellre går klädd i stora myskläder hela dagen och rusar förbi varje spegel. Och hur nöjd är man då? Dessutom så är det mycket lättare att bli peppad av en bild på någon som är glad än av en som ser ut som att hon har genomlevt sju svåra år. Och då menar jag inte kroppsligen, utan att det syns i ögonen. För om du inte kan skratta åt dig själv, hur ska du då kunna gilla dig själv?!

Musik för mina ögon

Den här godingen hoppas jag att jag får när jag fyller. Jag var sugen på redan förra gången clas-ohlsson hade en, men då tyckte jag inte att den var lika fin. Men nu finns de alltså med blommönster! Så fina, problemet nu är väl bara om man ska köpa den vita eller rosa..? Om ni får crawings (och vem kan låta bli?) så hittar ni den här.

Lapp vid lapp

Ungefär såhär har jag tänkt mig mitt överkast. Olika typer av blommigt och så kanske lite randigt och rutigt för att balansera upp det hela. Eller bara för att det snyggt. Rutorna är 32 x 32 cm och jag tänkte sy dom med 1 cm sömsmån. jag tycker att det är snyggt att rutorna inte är för små så mönstret kommer till sin rätt, och så går det ju mycket fortare! Fortsättning följer.

Följ mig på bloglovin!

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/3705531/elin-pysslar?claim=5u9hmyzz33b">Följ min blogg med Bloglovin</a>

Tjao!

Kämpa roligt

     Tänkte jag ändå skulle ta och dokumentera mina pyssel. Jag har just nu en hel del saker på G: Ett lapptäcksöverkast, en stickad tröja, sy om en klänning, sy en blus med peplum-midja, sy en vippkjol... ah, och så måste jag komma i ordning i mitt rum. Oh och visst ja, jag har ju tre pm med efterföljande seminarium också. Jag kan inte annat än skratta åt mig själv. Varför kan jag inte nöja mig med skolarbetet för? Varför måste jag syssla med hundra andra saker också?
     Jo men jag tror att jag gör det för att det är det jag tycker är roligt, att jag liksom behöver det som motpol till det allvarliga och teoretiska i plugget. Dessutom är jag även en del av ungdomsarbetslösheten så jag inget jobb att sysselsätta mig med heller. Vet vad den värsta frågan man kan få när man är arbetslös är?
     "Jaha Elin, har du fått tag på något jobb?" Som ett hån. Det är säkert inte menat så och dom flesta vill säkert väl, men varje gång känner man sig så misslyckad.
     'Jag är så himla dålig som inte kan skaffa mig ett arbete', typ. Men jag antar att det bara är att kämpa på. Men under tiden kan jag ju lika gärna blogga om det som gör mig glad så kanske kämpandet blir lite roligare.