Jag blir så fruktansvärt trött och arg på att kvinnor ofta vill racka ner på andra kvinnor. Är det inte meningen att vi ska stötta varandra? Jag menar vilka är det som har makten i världen? Jag skulle vilja skriva kvinnorna med stort utropstecken men det skulle faktiskt inte vara sant. För så ser tyvärr den krassa verkligheten ut, det är männen som styr. Och vad är det bästa maktmedlet av alla? Jo, söndra och härska. Det kan ni väl begripa att de som sitter högst upp på tronen tjänar på att vi som finns under krigar med varandra. Det är ju toppen, då har vi ju inte tid att bekämpa makten. Frid och fröjd och könsmaktssystemet kan kvarstå i all sin odräglighet.
Som ett exempel ska jag ta en artikel jag läste på aftonbladet.se nyss. Jag tänker inte visa någon bild för jag vill inte det, jag vill inte uppmärksamma detta ytterligare i min blogg. Men den handlade om att Katrin Zytomíerska hade uttalat sig väldigt kränkande om SATS nya träningsreklam. Träningsföretaget hade valt att porträttera en kvinna i 30 årsåldern som såg ut som en riktigt kvinna med former som var svettig och osminkad. Kort sagt, hon såg ut som om hon verkligen hade tränat. Detta tyckte KZ var helt absurt. Varför ska träningsföretaget ha med monster och inte vanliga kvinnor och varför fattar inte svenska kvinnor att det endast är normalt att vara smal? Att väga över 55 kg är oansvarigt och äckligt och att dessutom visa en sådan kvinna i en reklam borde vara förbjudet!
Alltså jag blir så arg att jag skulle kunna göra både det ena och det andra om jag någon gång träffade henne. Varför finns det bara ett ideal? Och varför ligger detta ideal så långt ifrån verkligheten? Och varför, VARFÖR?! ska vi kvinnor spä på idealet genom att trakassera varandra?! Sluta! Om vi någonsin ska få lika villkor gentemot män så måste vi ju först skapa lika villkor gentemot oss själva. Alla duger som dom är, och att hävda annat är som att sparka sig själv i magen. Och om ni säger fula saker till er nästa så ska ni inte bli förvånade över när, och jag menar verkligen när, er dotter eller son gör exakt likadant. Eller när era egna tankar om er själva börjar luta åt samma hatiska håll.
Så snälla, nästa gång ni tänker en ful tanke om någon i er närhet, jag vet att det är svårt att låta bli, stanna upp och tänk en extra gång. För ingen förtjänar att tryckas ner. Allra minst av sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar