Moment 22

Har du fått något sommarjobb?

Nej, jag har inte det. Svarar jag lite generat varje gång. Men varför då? Varför måste jag vara så generad varje gång? Är det fel på mig? Har jag någon slags sjukdom som gör att jag inte kan få ett jobb? Vet ni, jag har svårt att tro det. Jag sökte mig till min utbildning för att jag var så förbaskat trött på att vara arbetslös. Jag skulle nog kunna få jobb som undersköterska eller personlig assistent om jag sökte men jag kan inte söka som det. Missförstå mig rätt nu, jag har så stor respekt för de människor som jobbar inom dessa yrken. Det är värdefulla jobb och vårt samhälle skulle inte fungera utan dessa hjältar. Men själv klarar jag inte detta. Jag har inte den tilltron till mig själv, jag tror att jag bara ska göra fel och jag vill inte göra fel. Det handlar ju om människor.

Och det är ju det det handlar om med arbetslösheten också. Att politikerna inte kan inse det. Att det inte får bli fel när det handlar om människor. Hur kan det vara logiskt att jag efter tre års studier ändå inte kan få något jobb eftersom jag inte har någon arbetserfarenhet inom yrket. Allting går runt i en cirkel och blir något av ett moment 22. Men någon måste ju börja bryta. Eller?