Så har det hänt igen. Och vi får skulden, igen. Suck. Vad jag talar om? Jo att ungdomarna sägs ha förstört allmän egendom och konstföremål. Visst, det kan säkert vara sant i vissa fall, men absolut inte alltid. För om det var så skulle väl problemet vara löst eller? Det enda som behövs i så fall är väl ett gps-chip i nacken på alla ungdomar så att polisen kan se vad alla gör hela tiden. Men just det ja, det går ju inte. Vi måste ju tänka på människors autonomi och att det är fel att kränka en annan människa.
Men är det då rätt att vi jämt får höra; "Jaha, nu har DE förstört igen, ja jag vill ju inte nämna några namn men VI VET ju VILKA som gjorde det här, jodå det gör vi, hm". Jag har aldrig förstört något i hela mitt liv och det har ingen som jag känner heller. Jag förstår att det inte menas något illa, och jag har aldrig blivit oskyldigt bedömd men om det sägs att det är ungdomarnas fel varje gång så blir det ändå en kränkning. Det känns faktiskt, ändå.
Fast jag kan ju ha fel också, det kanske är bevisat att det är ungdomar som begår den mesta skadegörelsen vad vet egentligen jag. Dock så tycker jag då att resurserna inte ska läggas på att voja och bekymra sig för den där stackars lampan som är trasig eller det där kära gamla fönstret som är sprucket. Vad som är gjort är gjort. Lägg istället krutet på att försöka förstå vad som ligger bakom händelsen och gör något åt det. Är det uttråkning och sysslolöshet som är grunden till problemet så försök få ungdomarna engagerade istället då. Lär dem att bygga upp en gärdesgård så kanske de tänker två gånger nästa gång de vill riva ner en. Skapa fler möjligheter för sport eller hobbyverksamhet så att de kan få ur sig sin rastlöshet. Gör något konstruktivt så slipper ni sitta och oja er för tro mig, det är så fruktansvärt tröttsamt att lyssna på folk som gnäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar