Idag känner jag mig lite som den här. En spetsgardin slängd i ett hörn. Jag känner det som, hur ska jag säga... fin men inte uppskattad. Men samtidigt så kan man väl inte känna sig uppskattad jämt. Livet är ju med- och motgångar eller hur? Det är bara det att ibland så kommer de här dipparna lite oväntat och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att komma ur dem. Men så såg jag det här tyget som jag håller på och arbetar med bara ligga slängt åt sidan och tänkte att "det där är ju jag". Något vackert och skirt puttat in i ett hörn. Hur kommer man ur hörnet och får hänga i finrummet igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar