Idag har jag storhandlat. Vi åkte till storstan och skulle handla allehanda saker och då passade jag på att kika in på coop för att se om de hade något mandelmjöl, och turen var med mig. Det är ju i och för sig ett stort varuhus, men man vet aldrig. Men som sagt de hade och jag köpte på mig ett par påsar direkt. Jag har fått lite dille på att baka macroons och jag tycker att det är så bökigt att skålla, skala och mala mandeln varje gång. Det här kommer göra bakningen mycket roligare. Det riktigt kliar i fingrarna att sätta igång.
lördag 2 juni 2012
fredag 1 juni 2012
Moment 22
Har du fått något sommarjobb?
Nej, jag har inte det. Svarar jag lite generat varje gång. Men varför då? Varför måste jag vara så generad varje gång? Är det fel på mig? Har jag någon slags sjukdom som gör att jag inte kan få ett jobb? Vet ni, jag har svårt att tro det. Jag sökte mig till min utbildning för att jag var så förbaskat trött på att vara arbetslös. Jag skulle nog kunna få jobb som undersköterska eller personlig assistent om jag sökte men jag kan inte söka som det. Missförstå mig rätt nu, jag har så stor respekt för de människor som jobbar inom dessa yrken. Det är värdefulla jobb och vårt samhälle skulle inte fungera utan dessa hjältar. Men själv klarar jag inte detta. Jag har inte den tilltron till mig själv, jag tror att jag bara ska göra fel och jag vill inte göra fel. Det handlar ju om människor.
Och det är ju det det handlar om med arbetslösheten också. Att politikerna inte kan inse det. Att det inte får bli fel när det handlar om människor. Hur kan det vara logiskt att jag efter tre års studier ändå inte kan få något jobb eftersom jag inte har någon arbetserfarenhet inom yrket. Allting går runt i en cirkel och blir något av ett moment 22. Men någon måste ju börja bryta. Eller?
Nej, jag har inte det. Svarar jag lite generat varje gång. Men varför då? Varför måste jag vara så generad varje gång? Är det fel på mig? Har jag någon slags sjukdom som gör att jag inte kan få ett jobb? Vet ni, jag har svårt att tro det. Jag sökte mig till min utbildning för att jag var så förbaskat trött på att vara arbetslös. Jag skulle nog kunna få jobb som undersköterska eller personlig assistent om jag sökte men jag kan inte söka som det. Missförstå mig rätt nu, jag har så stor respekt för de människor som jobbar inom dessa yrken. Det är värdefulla jobb och vårt samhälle skulle inte fungera utan dessa hjältar. Men själv klarar jag inte detta. Jag har inte den tilltron till mig själv, jag tror att jag bara ska göra fel och jag vill inte göra fel. Det handlar ju om människor.
Och det är ju det det handlar om med arbetslösheten också. Att politikerna inte kan inse det. Att det inte får bli fel när det handlar om människor. Hur kan det vara logiskt att jag efter tre års studier ändå inte kan få något jobb eftersom jag inte har någon arbetserfarenhet inom yrket. Allting går runt i en cirkel och blir något av ett moment 22. Men någon måste ju börja bryta. Eller?
Kakmixkakor
Idag bakade jag mina kakmix-kakor. Jag kallar dom så för att de är perfekta att ge bort i present i form av kakmix. Man lägger bara alla torra ingredienser i en fin burk och bifogar en etikett med instruktioner om hur kakorna bakas ut. Receptet är som följer:
100 g mörk choklad
1/2 dl nötter
2 dl farinsocker
2 dl vetemjöl
2 dl havregryn
1/2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
1 krm salt
75 g smör
1 ägg
Hacka nötter och choklad grovt. Blanda med alla torra ingredienser i en skål. Smält smöret och låt svalna något. Häll i smöret och ägget med de andra ingredienser och blanda till en jämn smet. Forma till pingisbollsstora kakor och lägg på en plåt med bakplåtspapper. Grädda i mitten av ugnen i 175 grader i ca 12 min. Låt kakorna svalna så att de stelnar och njut!
Nya inspirationskällor
Jag har köpt och fått ett par nya böcker. Dels "Kalasgott" av Jennie Benjaminsson och "Lomelinos Tårtor" av Linda Lomelino. Båda jättebegåvade och böckerna är jättemysiga att sitta och bläddra i och fantasiera om när man kommer få tid att baka eller laga något ur deras receptskatter. Jag är väldigt svag för kokböcker, inte så mycket för att jag lagar mat ur dom (fast det gör jag ju också förstås) men just för att jag älskar bilderna och att sitta och bläddra i dom. Jag vet inte, det är lite knasigt tror jag...
torsdag 31 maj 2012
Stolts jungfru på Backgatan
Som en kär före detta klasskompis sa igår; "En era är till ända". För det är så det känns, jag är klar med mina tre år på hälsoutvecklarprogrammet. Inga mer studier i etik eller folkhälsa, inga mer skrattfyllda fikastunder, inga mer glada grupparbeten... snyft. Men det är också slut på allt det tråkiga, lärare som missförstår ens arbeten, ingen mer argumentation på beställning och inga mer underkända tentor. Nåja, fram till i höst i alla fall. För såklart kan jag inte hålla mig ifrån universitetet. Då blir det socialpsykologi. Men det kommer inte att bli samma sak. Inte samma klass och inte samma trygghet. Det känns inte så åtminstone.
Men sen kan jag inte låta bli och tänka på allt annat som hänt under utbildningen. Som att jag förlorade min mormor. Min bästa vän i hela världen. Hon blev besegrad av cancern under mitt första år på programmet. Dagen innan vårterminen skulle börja och det var så nära att jag bara sket i alltihop. Men det gjorde jag inte, jag klarade det. Jag klarade det faktiskt. Fan vad stolt jag är över mig själv.
onsdag 23 maj 2012
Däckad i värmeböljan
Idag blev en sån där dag som man aldrig räknar med i planeringen. Min lingonvecka började idag och jag hade inte tänkt att den skulle börja förrän om ett par dagar, men nu blev jag helt däckad. Dels för att magvärken var så svår så man skulle kunna gråta åt det, men också för jag var dödstrött efter flera nätters dålig sömn plus 25 graders värme. Missförstå mig rätt nu, jag tycker om värme, men tillsammans med mensvärk är det nästan outhärdligt. Nåja, jag kan trösta mig med att jag inte behövde vara i skolan idag och att det är bättre imorgon.
tisdag 22 maj 2012
Nostalgitripp
Här kommer ett litet tips som egentligen är ganska gammalt. Men dom sänder just nu Eva & Adam i repris på svt. Gud, vad jag tittade på det när jag gick i skolan. Och nu när jag tittar på det igen så känner jag igen mig, inte bara för att jag har sett det förut, utan för att det faktiskt var sådär. Med diskon och kläder och killar. Och vad bästa kompisen var viktig. Och musiken! Så om ni saknar lite nostalgi, kika in på svtplay och dröm er tillbaka. Och det bästa av allt, ingen reklam!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
