Jag har ju flyttat hem till mina föräldrar igen. Flyttlasset gick i helgen faktiskt, kånka och bära och trötthetskänslor på köpet. Men det var det värt. Och då menar jag både livsstilsmässigt och pengamässigt.
"Men att flytta tillbaka till sina föräldrar igen? Herregud lilla vän, vad har hänt?"
Ja jag tror att det är så tankarna går hos vissa människor omkring mig. Att det måste ha hänt något eller vara något fel på en tjej som frivilligt väljer att flytta hem igen efter att ha flyttat bort. Men så tycker inte jag. Likt Underbara Clara väljer jag att downshifta för att få ut mer av tillvaron. Jag älskar ju mitt Finnerödja och har alla mina vänner och kontakter här. Dessutom kan jag skippa csn-lånet när jag bor hemma och slipper på så sätt rigorösa studielån. Ett enkelt och självklart val för mig.
"Men varför flyttade du från början då?"
Jo, för i höstas var det dags att skriva examensarbete. Vilket jag visste skulle betyda långa, energikrävande arbetsdagar. Och sen pendling fram och tillbaka ovanpå det. Nej, jag såg mig själv som ett vrak i slutet på terminen. Så då valde jag att ha en liten studentlägenhet i Örebro och ta studielån detta läsår. Men nu ska jag gå ner och läsa Socialpsykologi A i höst, så nu känner jag att det funkar och pendla igen och då vill jag inte ta csn-lån i onödan. Då väljer jag hellre att gå ned ett snäpp på bostads- och pengafronten för att bespara mig onödig ekonomistress och unna mig kvalitetstid med människor jag tycker om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar