Creddigt leende

Alltså jag har förstått att visdomständer kan vara något som många ligger sömnlösa över, bokstavligt tyvärr. De små monstren är kända för att åka både upp och ner och rakt ner i diket. De kan värka, skava och bestämma sig för att växa åt alla andra håll utom uppåt. Mina tänder har dock aldrig hört dessa historier och det är jag väldigt glad för. De har växt upp, rakt och fint, alla fyra och sitter precis som dom ska. Ändå känner jag mig inte så särskilt vis. Hur kan det komma sig? Jag borde ju sitta här med ett gåtfullt leende och nedlåtande blick och le mitt creddiga leende åt världens mysterier.